Jesus skapar tro
Martin Lokrantz
Söndag, huvudgudstjänst • Sermon • Submitted • Presented • 20:36
0 ratings
· 84 viewsFiles
Notes
Transcript
Naamn är ÖB, överbefälhavare över det som idag är Syrien. Han hade kommit nästan så långt upp i den sociala hierarkin man kan komma. Han var rik och han hade makt, han hade Kungens öra. Han hade allt vad vi människor kan önska. Men han var dödligt sjuk. Döden fanns i hans kropp. Med tiden skulle hans kroppsdelar trilla av och han skulle dö en kvalfyld död. Tydligare kan det inte uttryckas. Du kan ha allt, vinna allt men ändå vara helt barskrapad på det som egentligen betyder något.
Utfrån Namans sätt att se på världen också dess andliga dimension var att allt kan köpas, allt kan fås om man har rätt kontakter och tillgångar. Gud var för Naaman någon som hans kung fast ännu större och mäktigare och om man skulle nå fram till honom så gällde det att ha något att erbjuda och det hade Naaman. Hans syn på Gud var att han var precis som han själv, som kungen, som människor. “There is nothing as a free lunch”
Naaman utgår från att den som är rik och mäktig måste ha guds favör så han beger sig till Kungen av Israel för det måste vara han som står Israels Gud närmast och han kan säga åt en av sina undersåtar, profeten Elia att göra vad han befaller. Makt, pengar och kontakter är det som löser alla problem kan vi tycka. Naaman tänkte ungefär som vi ofta gör. Så han tar med en mycket genrös gåva. Knappt 300 miljoner i guld 69 kg och 302 kg i silver 1,2 miljoner i silver pluss tio dräkter. Naaman var så att säga en mycket förmögen man.
Kungen i Israel slår huvudet på spiken när han säger: ”Är jag då en gud, med makt över liv och död, eftersom han skickar till mig en spetälsk och begär att jag skall bota honom?” Vi hör ekot från ormen i lustgården. “Om ni äter frukten av trädet kommer ni att bli såsom gudar.” Vi vill, vi försöker hålla vårt eget öde i våra händer. Vi vill vara våra egna gudar med makt och kontroll. Makt, styrka kontakter, pengar, berömmelse är Naamans sätt att ha kontrollen över sitt eget öde. Men Kungens ord visar hur lönlöst det är. För vi har inte makten över döden.
Naaman möter något som han aldrig stött på förut. Israels Gud. Till skillnad från hans egna gudar så kan man inte få kontroll över honom, han går inte i koppel. Vi kan inte köpa oss hans favör varken med pengar, hängivenhet eller hårt arbete. Det går inte att närma sig Israels Gud på det sättet. Vad han ger är en gåva av nåd.
Naaman söker en gud som han kan stå i skuld till honom, som han kan köpa. Men Gud står inte i skuld till någon, det är människan som står i skuld till honom. Naaman söker efter den privata lyckoammulettguden. Han hade många sådana hemma men han sökte en som hade mer makt, men som var lika dan till sin karraktär. Någon som har en handelsrelation med inte en kärleksrelation.
När Naaman upptäcker att han inte har något att erbjuda Gud så att han kan kontrolllera honom så blir han arg. Först var det pengar han försökte med. Hemma hos Elia fanns det fortfarande en handelsvara kvar som han kunde erbjuda. Om han gjorde något stort, något svårt som hans tjänare nämnde. Om han hade uppoffrat sig, läst sin bibel, gett pengar till dom fattiga, slutat flyga, ätit veganskt, ivrat för rätten, avslöjar skenheligheten, genomskådat politikerna, är verkligt tollerant och ickedömande, om jag bara …
Det finns många offer och stora ting som vi tänker att om vi bara gör allt detta, då skall väl Gud se på mig med nåd och ge mig det som jag vill ha. Ornda livets omständigheter så att livet blir som jag önskar mig. Det kan mycket väl vara så att dessa ting är något som Gud backar upp och utmanar oss att göra, som han vill ge oss kraft och kärlek att göra. Men inte för att få en hållhake på gud. Inte som ett sätt att förtjäna Guds nåd.
230:1-2
230:1-2
Hur vet vi om vi drivs av Guds kärlek och kärleken till människor och till det goda eller om våra goda gärningar är ett sätt att dölja våra mindervärdeskomplex och för att skapa en egen självkonstruerad identiet som ger mig självkänsla? Jo, när vi misslyckas. Om vi misslyckas. Vad kännre vi då? Sorg över att männiksor inte fick det som Gud ville ge genom oss, sorg över vad vi gjort inte blev ett bidrag till det goda, eller känner vi skam över att vara misslyckade? Om det är det senare så har drivkraften till stor del varit den egna personens varumärke mer än kärleken.
Bakom alla våra ansträgningar finns det ett gemensamt rop. Se mig, älska mig. Låt mig få vara någon! Men när inget funkar, ja då rasar både Naamans och vår värld samman. Om jag inte kan lita på att allt jag har skall dölja min skam och göra mig ett namn vad skall jag då ta mig till? Om jag inte, för att tala med orden i nya testamentet framför allt hos Paulus, kan få vara rättfärdig inför Gud och människor i kraft av min egen styrka. Då måste jag ju behöva lita på Gud.
Det som Naaman skulle göra var något som alla kunde. Oavsett pengar, stautus, förmågor, framgång och kontakter. Det var detta som var problemet. Inför Gud var Naaman inget särskilt på grund av att han var bättre än andra. Om jag inte kan förtjäna mitt liv är jag på samma nivå som alla andra. Detta är själva dödstöten för vårt självcentrerade liv. För det är här som vi kan möta Gud som den han är. Den som ger oss liv av nåd.
Jag läste om ett socialt experiment som hade skett i den psykoligiska forskningens intresse. Man hade instruerat deltagarna att de skulle kasta en boll mellan sig. Men man hade pratat med alla, utan en person och sagt. Han får inte få bollen. Vad är det som händer? Först tänker man att det är tillfälligheter att jag inte får bollen. Sedan tänker man att andra inte ser och man tar ett steg in i ringen för att se om man får bollen. Till sist, man förstår att ingen vill kasta bollen till mig. Vad gör man då? Står man kvar i ringen. Nej man går ut ur ringen, för att vara kvar i betydare jag hela tiden bli påmind om det som är det mest smärtsamma vi kan uppleva. Att vara utanför.
Naamad blir befriad från döden som bodde i hans kropp. Men spetälska var inte bara fysisk död. Det var en social död och den är på sätt och vis värre. Jag kunde inte vara en del av gemenskapen med andra människor, jag var smittsam. Men jag kunde inte heller komma inför Guds ansikte i templet därför jag var oren. Naamans räddning från spetälska pekar bortom kroppens tillfrisknande mot det som är ännu viktigare. Att vi leva i gemenskap med Gud som en gåva.
Detta är också såsom berättelsen slutar. Eftersom Naaman får möta Gud som den han är. Skaparen som inte kan manipuleras, som vi inte kan ha några hållahakar på, som aldrig kan komma i skuld till oss men som vi kan komma i skuld inför. Han lär känna hans främsta kännetecken. Han är gåva, han är nåd. Det är därför som Naamn blir befriad från att inte tillbe några falska gudar till att leva för den ende sanne Guden.
Det är i mötet med nåden som vi blir befriade från att försöka använda våra styrkor för att få rätt ställning inför Gud och andra människor. Därför det är i nåden som vi ser vem Gud verkligen är. Naamans befrielse från spetälska är en metafor för det större helandet. Han blev befriad från sina avgudar som amputerar honom bit för bit till att sätta sin förtröstan, sin tillit till Gud.
Men denna stora gåva av nåd kommer inte utan ett högt pris men inte för Naaman. Vem är berättelsens dolda hjälte? Jo det är Israelitiska slavflickan. Naaman är den som är ytterst ansvarig för att hon är fånge i ett annat land. Tänk dig själv om du skulle bli bortrövad som en en del flickor blir för att bli någons slav i ett främmande land. Vad hade inte varit mer naturligt än att hon gnuggade sina händer när hon såg Naamans spetälska och tänkte. För varje kropsdel som faller av skall jag jubla och dansa. Det bli mig ett sant nöje och se honom lida.
Han ger henne det absolut värsta. Det som är hans grymhet mot henne leder till att han blir räddad från döden. Det är hans hänsynslöshet som får honom att komma nära den lilla flickan som leder honom till räddningen. Hon har betalat ett oerhört högt pris för att han skall bli fri. En del av denna smärta hon har betalat är att förlåta. Hon tar inte ut sin smärta mot honom.
Naaman, den förmögna och starke blir hjälpt av en slav, av en tjänare. Slavflickan är naturligtvis en bild för Jesus, som blir tillfångatagen, torterad och dödad som en kriminell. Som på så sätt blivit vår tjänare. Människan ger Gud sitt värsta. Sitt hat, sin illvilja. sin önskan att dominera, sin själviskhet. I Jesus dödar människan Gud sin skapare som gett henne livet. Just denna handling blir det som gör att människans synd och ondska, vår verkliga spetälska överförs till Jesus, det ondas kraft, makt och skuld så att vi kan får förlåtelse och gemenskap med Gud. Nåden är gratis, för oss, men inte för Gud, för honom kostar den allt.
230:3-4
230:3-4
Likheterna med berättelsen i evangeliet är slående. Det handlar också om en man i kunglig tjänst som behöver räddning från döden men inte för honom själv utan för det hjärta som vi människor kan ha som slår utanför kroppen, nämligen våra barn.
Johannes kallade botandet av barnet för Jesu andra tecken. I Johannesevangeliet utför Jesus sju tecken genom vilka människor kommer till tro. Det sista tecknet som de övriga pekar fram mot är bilder för är Jesu död och uppståndelse.
Hur hänger detta samman med berättelsen om Naaman? Naaman blev räddad från döden till Gud genom ett tecken. Från avgudarna till den levande Guden, från självtillräcklighet till tillit genom att han fick möta Guds som den han verkligen är. Det är som om det Naaman blir räddad genom, har en inre och yttre sida. Det yttre är själva helandet men det som är det livförvandlande är- insidan. Insidan är det är av ren nåd. Om Naaman blivit botad genom att han betalat 300 miljoner kronor hade hela hans självbild och gudsbild varit intakt. Han hade fortfarande trott att han kunde vara i kontroll över sitt liv och att gud var någon som man kunde styra genom offer. Naamans liv hade därför fortfarande kretsat kring honom själv.
Så är det också för oss. Så länge livet blir som vi tänkt oss, så länge det goda ges oss för att vi har betalat för det, för att vi förtjänat det, genom att vi är i kontroll så blir vår självupptagna bild av oss själva och av Gud intakt. Nåden, som vi ofta talar slarvigt om, raserar våra vanföreställningar av verkligheten och det är ofta smärtsamt och omskakande.
Det tecken som räddar oss och som alla andre tecken pekar mot är Jesu död och uppståndelse. Allt det värsta som vi har gjort och som vi gör mot Gud, Naamans fall var det att röva bort en flicka i vårt fall är det andra saker, men det för oss till den plats där vi till sist inser att vi behöver nåd. I Jesus svarar Gud med nåd och räddar oss från vår spetälska, döden i våra kroppar som inte är vi, vårt jag utan synden, det onda som finns där som canser som fräter och äter.
Det bibelord som beskriver nådens omskakande radikalitet är: Där synden blev större överflödade nåden.
Det som vi är i mest desperat behov av är ett liv med Gud där hans skönhet lockar oss ut ur självupptagenhetens drakdräckt till att ge sig hän och tillbe honom som ger sitt liv för oss och till oss, som ensam räddar oss från döden. Detta ges och fritt och för intet, det är gratis, för oss, men för honom kostar det allt. När vi ser denna hans kärlek med vilken han dör för oss och tar emot hans gåva. Då har Jesus skapat tro i oss.