Vem är jag ? Del 2 a)

made with Proclaim

Martin Lokrantz

Svenska kyrkan Lindome församling

Betakurs våren 2020 • Sermon • Submitted 4 years ago • Presented 4 years ago • 17:21

Sin

Men

0 ratings

· 37 views

Files

Notes

Transcript

Föreläsning 2

Repetition

Vi människor formar vår identiet antingen genom det som är oss givet utifrån, genom den plats vi har i den sociala gemenskapen. Eller innifrån, utifrån den upplevelse som vi har vilka vi själva är. I olika tider har man lagt tyngdpunkten på antingen det ena eller andra. Skapad till Guds avbild- till personer med en relationsidentitet. Såsom Fadern, Sonen och Anden är personer som bara kan vara sig själva i relation till de andra två. Vi är definierade utifrån, men inte av människor först och främst utan av Gud, som vet vilka vi är till hela vår person, eftersom han har skapat oss. När vi spegalar oss i hans ansikte som älskar oss rakt igenom kan vi bli dem vi verkligen är.

Människans problem

Vi har på ett omedvetet plan bytt ut att vara älskade av Gud mot att ha kontroll över vår status inför andra människor genom våra prestationer. Det är därför vår självkänsla åker jojo i förhållande till hur vi väl vi lyckas med projekt livet. Människans problematik kan sammanfattas med att hon vill vara autonom i förhållande till Gud för vars kärlek hon är skapad. Så att hon kan ge sig själv ett värde och själv definiera vem som är jag och vad som är rätt och fel för mig. I bibeln så får vi ett utifrån perspektiv på oss själva. Ett perspektiv som bara skaparen kan ha om vad vi människor är för varelser och vad som är syftet med våra liv. Det börjar med att vi är skapade till Guds avbild. Men bibeln beskriver också vad som är vårt problem! I Kristen tro brukar detta kallas syndafallet!

Fallet

1 Moseboken 3:1–13 Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” Kvinnan svarade: ”Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna. De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag åt.”

Mytologisk historia

Först vill jag bara säga att detta är mytologisk historia. Med det menar jag att det är händelser som skett men som är beskrivna med symboler. Det är inte så att jag tror eller att kristna genom historien har trott att det kom en faktisk orm krälande i gräset som talade. Allt är symboler, som vägskyltar. Skylten Jönköping är inte Jönköping. Men den pekar på en faktisk stad. Fallet handlar om vad det är för val som människan gör när hon äter av frukten för att bli såsom Gud och vad det får för konsekvenserVad är det som är så frestande med att bli såsom Gud med kunskap om gott och ont? Jo, att kunna definiera vad som är gott och ont, avgöra vad som är gott och ont, bara utifrån mig själv. Om det goda är gott för att jag säger att det är så och det onda är ont för att jag säger att det är så, ja då är jag verkligen Gud själv. Jag är min egen gud. Att äta frukten på detta träd står för att vilja leva utan och att vara beroende av Guds kärlek, Guds vänskap och hans godhet och lära sig leva livet utan honom.Om jag kan lära mig att leva utan Gud och klara mig helt själv, då är jag som barnet som knuffar bort mästerpianisten från pianostolen och säger. Jag vill klara det själv för att få allt beröm, själv. Det Adam och Eva valde var att få den glädje och lycka de längtade efter genom att vara duktiga, framgångsrika. De bytte ut glädjen i kärlekens gemenskap med Gud till glädjen över egen framgång. Om jag lyckas med mitt liv utan Guds hjälp, då är det bara jag som får all ära för det. Om jag lyckas med mitt liv oberoende av någon annan. Då är det bara jag som får beröm. Människan valde, bytte ut framgång framför kärleken från Gud. Det valet har alla människor gjort, även om det sker omedvetet. Det är för att jag och du och alla människor har gjort det valet som vi inte lever i Guds kärlek på ett sådant sätt att vi förstår hur viktiga och dyrbar vi är i Guds ögon.

Resultatet

Ett liv med riktning bort från Gud!

Det vi kallar synd är till sitt innersta väsen inte att vi gör det som är fel. Utan att vi har fel inriktning på våra liv. Ett riktning bort från Gud. Vi är vända bort från Gud. Det grekiska ordet för synd som anänds i NT är hamartia. Vilket betyder missa målet. Varför missar man målet med livet? För att man har fel inriktning.

Skam

Det första som händer när Adam och Eva har ätit av frukten och bestämt sig för att blir något stort utan Gud, är att dom börjar skämmas för sig själva. Dom tycker inte att dom duger. Det står att dom tar på sig fikonlöv för att dom såg att dom var nakna. Det betyder att dom började skämmas för sig själva. Var kommer den känslan av att inte duga? Varifrån kommer skammen? Jo från dom själva. Det var ju dom som hade sagt. Jag måste bli något mer än vad jag är. Då har man ju sagt till sig själv att jag är misslyckad om jag inte lyckas.

Jämförelse

Eftersom jag inte vet om jag duger, är bra nog måste jag börja jämföra mig. Vi börjar mäta vårt värde genom att se om vi är bättre eller sämre än andra människor. Allt detta jämförande som vi gör, som vi alla gör, beror på att vi inte vet vilka vi är i Guds ögon. Om vi visste vilka vi var i Guds ögon skulle vi inte ha ett behov av att jämföra oss.

Blandar ihop skuld och skam

Adam och Eva kan inte se att de har skuld inför Gud. Eftersom de vill vara sig själva nog blir skulden, för dem, ett tecken på att de inte är sig själva nog. Eftersom de vill vara sin egen gud så är deras blick fäst på sig själva. Så när Gud säger att de brutit mot hans kärleksfulla ordning så ser dom inte vad de gjort mot honom, deras blick är fäst på dem själva. De ser inte vad de gjort mot Gud, de kan bara ta emot vad Gud säger om dem som om de är värdelösa. Men det är inte vad Gud säger. Det är vad de säger till sig själva.

Gör även det goda av fel anledning

Människan är skapad för att växa, hon har en oerhört stor potential. Gud vill att hon skall växa. Så människan får mer kunskap, hon lär sig mer och mer saker. Hon utvecklas på så många olika sätt. Men till stor del gör hon det för att få det värde som hon redan har i Guds ögon. Växten var menad att vara ett svar på den kärlek med vilken Gud har gett mig livet så att jag skall vara sann mot den jag är i hans ögon, Guds avbild med unika egenskapar just för mig, men istället strävar vi efter att prestera för att: · Ge oss ett värde · Dölja vår upplevelse av att vara värdelös, dölja vår skam.

Avslutande bön:

Himmelske Fader hjälp mig att se att jag är skapad till din avbild, älskad och dyrbar i dina ögon. Hjälp mig att spegla mig i ditt ansikte du som ensam vet vem jag verkligen är. Hjälp mig att bli mig själv genom din kärlek till mig.

Del 2

Rättfärdigförklarad

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. 2Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Rom 5:1-2

Att vara rättfärdig betyder två saker: 1. Det är domstolsterm som betyder att en domare har dömt till din fördel. En domare finns för att skapa rättvisa för att den goda världen och framtiden skall bli möjlig. Nu har domaren dömt till din fördel. Du är frikänd från skuld. Du har fått en ny laglig status. Rättfärdig. Om du blir frikänd i en domstol så innebär det att du nu är fri från något till något. Till exempel att åka hem, träffa din familj, åka till jobbet. 2. Själva ordet rättfärdig betyder också att vara i förbund med Gud i gemenskap med hans folk. Vi tillhör varandra. Jag är hans och han är min. Som makarna i ett äktenskap. Ja, äktenskapet är den primära bilden för den förbundsrelation som vi får som förklarade rättfärdiga. Vi är frikända till ett liv med Gud och för honom tillsammans med Guds folk. Rättfärdiggörelse och Gud som domare har sina rötter i skapelsen. Gud har skapat världen. Den är hans. Just eftersom den är hans är det hans ansvar, först och främst, att världen är på ett sådant sätt så att den stämmer överens med vem han är. Kärlek, rättvis, vacker, skön, ändamålsenlig. Det hebreiska ordet som täcker in allt detta är Schalom. Vi översätter det ofta med fred eller frid. Skapelsen är hans och människan, alla människor är skapade till Guds avbild för att vara VD, verktällande dirkektörer över just vårt område för att skapa schalom. Just för att vi har denna höga kallelse har vi ett ansvar som vi kan missa målet för.

På vilket sätt har rättfärdiggöreöse genom tro relevans för: Hur blir jag och är jag den som jag är tänkt att vara? Hur finner jag min egen identiet?

Vi är relationsvarelser eftersom vi är skapade till Guds avbild och kan bara vara oss själva om vi ser in i en annan persons ansikte som ser och älskar oss för dem vi är.

Så länge jag inte får min identitet bekräftad i relationen med Gud, kommer andra människor ha makten att förkasta mig eller ge mig ett värde. Jag är i händerna, ja jag är slav under andra människors tyckande. Jag kommer leva ett liv som är styrt av människofruktan. Men detta slaveri är frukten av att jag tagit den rätten Gud har att bedöma mig för att jag vill ha den själv. Men eftersom jag inte kan leva utan relationer har andra människor fått Guds plats. Därför har andra människor, som saknar den kärlek som Gud har till mig, fått makten över mig.

Vår inre domstol

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. 15Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Rom 2:14-15

Samvete och anklagande tankar

Paulus beskriver något som vi alla känner till: Vi har ett samvete som berättar för oss, som viskar ibland eller skriker ibland när vi gjort det som är fel eller manar oss i en viss riktning. Även om det ibland är så att vi kan säga, det som är rätt för dig behöver inte vara rätt för mig och det finns en viss sanning i detta. Så gäller det inte allt. Detta visar sig i att vi anklagar varandra och oss själva och vi kan inte sluta att göra det.

För många år sedan pratade jag med en av mina vänner som lämnat den kristna tron och var numera ateist. Han hävdade att det inte fanns någon moral eftersom allt som fanns var energi och materia. Senare i samtalet när vi kom in på Guds rättvisa blev han oerhört arg och upprörd över att Gud i bibeln var så orättvis, som han tyckte. I ena stunden kunde han säga, för att vara konsekvent med sin ateism säga att det inte fanns gott och ont, egentligen. I nästa stund var han topp tunnor rasande över det som han tyckte var orättvist med andra ord något som är ont.

Att vara människa är på ett sätt att leva i en rättssal. Inom mig och mellan oss pågår ett ständigt bedömande av den moraliska kvalitén i vårt handlande. Hela den mediala dramaturgin kring Trump handlar till stor del om detta. Hans handlingar, ord, tweets bedöms som moraliskt klandervärda. Samtidigt gör Trump och det gör även vi: Vi försvarar oss. Precis som Adam och Eva i trädgården. Det var inte mitt fel. Vi lägger skulden hos någon annan. Det var inte mitt fel att jag kom försent till mötet jag snubblade över katten, luften gjorde motstånd när jag skulle röra mig framåt, mina ben är för korta för att kunna gå snabbare.

Varför skyller vi ifrån oss?

Varför gör vi detta? Jo för att vi upplever att vårt värde minskar om jag gjort det som var fel, vi känner skam och vi är rädda för att hamna utanför. Vi vill inte vara beroende av att andra skall förlåta mig. Jag vill ha kontroll över min egen sociala status så att jag får vara med. Det är också så att vi skjuter skulden ifrån oss genom att helt enkelt rita om kartan för vad som är rätt och fel så att vi klarar oss bättre i jämförelse med andra. Vi behöver definiera gott och ont efter eget huvud så att jag skall framstå som bättre än andra och inte behöva stå med skammen av att vara en misslyckad människa.

Skuld och ansvar- människans adelsmärke

När vi människor står med skuld så är ofta vår ryggmärgsreflex att inte ta ansvar utan att fly från den. Vår inifrån upplevelse är att vi får behålla något av vår självkänsla men utifrån så beklagar man detta beteende eftersom vi inte tar ansvar för våra handlingar vilket också är klandervärt. Men det är egentligen så att det är människans adelsmärke att hon har ett moraliskt ansvar för sitt liv och därför kan ställas till svars för sina handlingar. Att vi kan vara skyldiga är att hålla fast vid att vi är värdefulla därför att vi är skapade till Guds avbild, att råda över Guds värld i hans namn och kan därför avkrävas ansvar.

Rättfärdig genom tro – I Kristus

Just eftersom det finns ett syfte, en mening en kärleksfull plan med våra liv, att vi är skapade till Guds avbild så kan vi avvika från Guds syfte, vi kan missa målet med Guds goda avsikter. Vi hamnar ständigt i skuld till våra människor. Särskilt dem som vi älskar mest och som älskar oss mest. Vi sårar varandra och behöver om och om igen förlåta varandra. Så är det också inför Gud. Det är honom mer än någon annan vi har sårat med våra liv eftersom han är den som skapat och älskar varje människa. Det vi gör mot varandra gör vi därför mot honom. Guds sätt att förlåta oss är att själv bära synden och dess skuld genom att själv bli en människa och dö på ett kors. Detta är inte platsen att förklara korset mer utförligt. Utan vi skall tala om konsekvenserna för oss och hur vi finner och blir oss själva. Gud har blivit vad vi är: En människa och han representerar oss alla och det felaktiga vi gjort är dömt i honom. Jesus är som ett hem och i det hemmet kan vi inte fällas för våra skulder. Vi behöver inte betala tillbaka. ”The bill is on the house, as long as you stay in the house” Rättfärdigförklaringen sker genom tro. Men det är inte tron som gör människan rättfärdig. Det är för att tron tar emot Kristus och välkomnar honom som sin Herre som människan blir rättfärdig. Kristus är Faderns famn. Att komma till Kristus är att kasta sig i Guds armar.

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. Rom 8:1-3

I Kristus, när vi kommer till honom är omslutna av honom på alla sidor får vi en ny legal status från Gud: Rättfärdig, vilket innebär att vi är frikända från skulden och vi lever i förbund med Gud tillsammans med Guds folk i alla tider. Konsekvenserna av detta är enorma.

Frikänd- inga andra människor definierar mig

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Rom 8:33-35

Vi är relationsvarelser och kan inte lösgöra oss från andras domar och tyckanden. Utan Gud så är vi helt i händerna på andras, inte bara rätta anklagelser mot oss utan även de felaktiga, de som bara handlar om att såra, förkasta och vara elak. Utan Gud speglar vi oss i människor som inte vet vilka vi djupast sett är och inte älskar oss helt och fullt. Vi försöker bli bekräftade av människor för att de skall tycka om det som är vi. Men människors kärlek är bristfällig och de vet inte vem jag är rakt igenom. Det vet jag ju inte ens själv. Men i Kristus är jag frikänd i högsta instans. Det innebär att jag står fri från att bli definierad av bristfälliga människor. Jag behöver inte bältas fast i en säng som är allt för kort. Jag är fri att stå inför honom som en brud inför sin brudgum för att använda bibelns bildspråk, inför honom som skapat mig, skapat mig till min sin avbild men också helt unik med just det som är personligt just för mig, som vet vad han lagt ner i mig och kan bekräfta det som är just jag.

Avslutning och sammanfattning del 2

Vid olika tidpunkter i historien har vi lagt tyndpunkten antigen att vi definieras utifrån eller innirfrån: Utifrån: Jag har en given identitet som jag skall gå in i och lära mig att leva i och anpassa mig till. Vilket gör att vi lätt blir intvingade i en kostym som inte passar. Jag får kvävningskänslor och försöker slå mig fri. Eller innifrån. Vi lyssnar till vårt eget inre, bara jag har rätten att definiera mig själv. Vilket gör att jag måste leva i osäkerheten av inte veta vem är jag. För vad är jag av allt som jag finner på min insida? Sedan skall jag, när jag väl tyckt mig finna vad som är jag ge mig ut som Bambi på is för att bli för att försöka bli bekräftad i vad jag för tillfälligt kanske tror är jag. Jag blir lätt omkulltacklad. Detta har lett till att i allt högre grad vill studenter, vi ser det framför allt i USA men det börjar också komma till Sverige, censurera vad som sägs på föreläsningar och vem som får tala för att skapa trygga zoner där man inte behöver bli upprörd och arg.

Gud förenar båda dessa saker och befriar oss från dess baksidor. För han vet vem jag är innerst inne eftersom han skapat mig, därför kan jag upptäcka vem jag är i mötet med honom. När jag speglar mig i hans ansikte. Han kan älska fram min sanna identitet. Han kan locka fram det som är vi och göra oss till dem vi är. När vi ställer oss i Guds ansiktes ljus så väcker hans kärlek både det som är jag men det avslöjar också det om inte är jag. Inför Guds ansikte innesluten i Kristus kan jag upptäcka också det som är ickejag, det som är det onda hos mig men jag behöver inte vara rädd för det, för det onda hos mig är redan dömt och förlåtet, för jag är i Kristus. ”The bill is on the house”Den identitet som ges oss tillsammans med Kristus och som ordet rättfärdig pekar på är: Frikänd och i förbund med Gud. Detta kan i sin tur sammanfattas med: Guds barn. Denna nya identitet ges oss när vi kastar oss i Guds armar som är Jesus. Men det är en ny idenitet som vi behöver bli hemmastadda i. Det skall undervisningen under denna våren till stor del handla om.

Gudstjänsten

P/L: I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. F: Amen.

P:…

F: Jag bekänner inför dig, helige Gud, att jag ofta och på många sätt har syndat med tankar, ord och gärningar. Tänk på mig i barmhärtighet och förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag har brutit.

Förlåtelseord

Tackbön

F: F: Käre Fader i himlen, vi tackar dig för syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

När man navigerar så har man en kompass för att kunna passa kartan rätt. Så att man inte håller den upp och ner och därför navigerar fel. Kompassen styrs av jordens magnetfält och visar mot norr. Problemet är att vår inre kompass hela tiden drar sig. Vi kommer ofta nära andra magnetiska kraftfälldt än det som är det skapelsegivna. Det som är Guds tankar. Ett perspektiv på gudstjänst är att det är veckan rekalibreringstillfälle där vi får rikta in vår inre kompass mot Gud. Det gör vi genom att vi träder in i och blir en del av en form som talar sant om mig och sant om Gud.

Gudstjänsten är det mest fullödiga uttrycket för vår tro som vi träder in i, inte bara som ett antal sanningsutsagor, även om det också är det. Utan som ett drama, där vi lär oss spela den roll i Guds stora berättelse där jag är skapad till Guds avbild och där Gud har en plan för både mitt och hela världens liv.

Gudsjänsten börjar med detta: I faderns sonen och den helige Andes namn. Det börjar med Gud, att Gud är relation, att han är kärlek.

I Gudstjänsten början får vi också sätta ord på detta stora. Att vi är ansvariga med våra liv inför Gud och att vi tillsammans med Kristus är frikända, förlåtna att vi är i förbund med Gud att vi är Guds barn. Detta är jag. Jag är skapad till Guds avild, därför är jag ansvarig. Jag tar det ansvaret genom att erkänna mina synder och ta emot förlåtelsen som finns i Faderns famn som är Kristus.

Slask

Förra föreläsningen lade jag fram att bibelns svar på frågan vad är en människa är att hon är skapad till Guds avbild. Betydelsen av detta är att människan är skapad till en person på samma sätt som Fadern är en person, Sonen är en person, Anden är en person som bara kan vara sig själv i relation till de övriga två. Varje person inom Gud har en relationsidentitet. Detta har en enormt stort förklaringsvärde för vår egen existentiella erfarenhet av att vara människa. Vi är till vårt innersta väsen relationella och kan bara vara dem vi är om vi får se in i en annan persons ansikte för att älska och bli älskad. Om vi kommer till slutsatsen, vilket jag har gjort att detta är den förklaringsmodell som gör oss som människor som mest bergripliga för oss själva så följer också en antal slutsater från denna iaktagelse. De första är att Gud har talat genom Jesus. Det är Jesus som genom sin relation med Gud uppenbarar det som vi inte kan veta om inte Gud själv väljer att visa det. Nämligen att han är treenig. Om det är så att påståendet att vi är skapade till personer såsom Fadern, Sonen och Anden är personer, skapar en existentiell igenkänning, då har har vi en egen erfarenhet som styrker att Jesus är Guds Ord, den som Gud sänt för att uppenbara, visa vem Gud faktiskt är. Vi har alltså en egen erfarenhet som ligger i linje med att Gud har talat, att han har visat sig för oss människor. Denna erfarnhet kan vi ha även om vi inte har en direkt erfarenhet av Gud. Men våra liv bär spår av Gud, ja våra liv blir först begripliga i ljuset av vem Gud är.

Related Media

Related Sermons