Trettondag jul Guds härlighet i Kristus

De så kallade stjärntydarna är ute på en lång farlig och farlig resa för att söka efter den nyfödde judiske Konungen. Deras långa färd och sökande är bild för oss alla. Vi söker och letar hela livet. Vi är längtande männiksor som aldrig kommer fram. Ja, hela vårt liv kan liknas vid en lång resa, ett sökande efter något.

Jag läser just nu en bok som heter “On the road with St. Agustine” På resa med Agusitinus. Agustinus levde på 400-talet och han lämnade nordafrika för Italien därför han sökte ära, framgång, rikedom, att förverkliga sig själv, att bli något stort. Han lämande sin mors, vad han tyckte begränsande tro för att bli fri och göra vad han ville, följa sin lust och längtan vart den än tog honom. Han kommer till slut till Milano som var motsvarigheten till dagens New York eller Dubai. Det var där man kunde vinna allt man kunde önska sig i denna världen. Han reste för att söka det hans hjärta längtade efter.

Vi har alla “stjärnor i skyn” som vi tänker skall leda oss till det vi söker och längtar efter. Det vi söker efter är det som vi tror skall ge oss största möjliga lycka och glädje. Vi placerar, vi lägger vår förhoppning till att få den glädje vi längtar efter i olika saker.

Vet du vad ditt hjärta söker? Vet du vad du verkligen längtar efter? Vad är det du tror att om du får det så blir din lycka fulländad? Ennan sida av denna fråga är: Vad är det vi söker i vårt arbete, i våra barn, i våra livskamrater, i våra hobbies, när vi ser på serier, i Facebook sociala medier och youtube, i utbildning och kunskap, i maten och festerna. Annorlunda uttyckt vad är det som är så viktigt i det som du sträcker dig mot. Vad är det som ditt hjärta egentligen hungrar efter?

När jag och min hustru bodde i Sävedalen bland de fina villorna och de tjusiga bilarna sade vi. Ingen tjuv lär bryta sig in hos oss med den skruttiga bilen utanför. Letar man efter dyra ringar och juveler så är oddsen större att du finner dem i huset med Teslan utanför än den med en rostig Volksvagen.

Stjärntydarna utgick från att de skulle finna Kungen i Jeruslem. En kung måste naturligtvis födas i huvudstaden. Där Tesslan signalerar rikedom och framgång. Detta säger oss två saker. Det vi söker efter letar vi efter ofta på fel ställe. Orsaken till detta är att vi har fel föreställningar om hur det vi söker faktiskt är beskaffat. Vi går dit där det vi tror att det vi söker har sin naturliga hemvist. En kung finner man naturligtvis i ett palats omgiven av rikedom och flärd.

Var letar du efter det du söker? Varför tror du att det finns just där? När vi människor bara utgår från vad vi kan räkna ut på egen hand går vi till “Jerusalem” istället för Betlehem. Vi behöver följa en stjärna som inte är oss själva, vi behöver vägledas rätt. För alla som är ute på resa så kan man inte se stjärnan om det inte är mörkt. Det är med mörkret som bakgrund som stjärnan syns. Mörkret är många olika saker i våra liv , men jag tänker nu främst på en sak och jag tänker på en låt med U2. “I still havent found what I´m looking for” skriver dom på plattan Joshua tree. Jag har sökt jag har letat men jag har ännu inte funnit. Ärligheten, jag har inte funnit det jag sökte, där jag sökte det, tar oss långt.

När Agustinus senare reflekterar över sitt vilda liv och sitt raslösa sökande liknade han det vid att vi människor satt på en vagn dragen av hästar. Vagnen var denna världen, det är skapelsen, det är det som vi söker efter i denna världen, men som aldrig möter vår läntgan. Agustinus menar att vi som människor har förväxlat vagnen med det mål som vagnen färdas mot som är Gud. Vi har gjort vägen till målet och blir därför besvikna. Vi kommer till “Jerusalem” och finner inte det vi har sökt.

Det är så långt som vi kommer på egen hand. Vi har ännu inte nått vad vi söker. Om min längtan skall bli uppfylld behöver jag något mer än det som jag ännu har. Detta leder oss en bra bit. Det får oss att bryta upp och färdas långa avstånd som stjärntydarna gjorde. Men sista stycket, de sista kilometrarna behöver vi Guds egen gudomliga guidning för att hitta. Den finner vi i den bok där Gud själv talar till oss och visar vägen.

Kanske är det så att du har färdats genom hela ditt liv, du har sökt och letat men aldrig kommit fram. När vi har kommit till vårt “Jerusalem” och inte har hittat det vi letar efter då är vi mycket närmare än vi tror. För det är först då som vi är beredda att låta oss ledas till “Betlehem.”

Betlehem är platsen där den kommande Konungen för Israel skulle födas och som profeterna hade pekat ut. “Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.” Betlehem ser på sig själv och ser ut att vara den oebtydligaste och ringaste av alla byar och städer.

Jag är uppvuxen mellan Särö och Kullavik men på fel sida motorvägen. Det riktigt fina folket bodde på själva Särön. De bodde inte i Särö, utan på Särön. Den finaste delen av Särö.

Du förväntar dig inte att kungen har ett sommarställe i Rinkeby eller i Bergsjön. Tänk vad förvånad du skulle bli om du knackade på dörren till ett slitet hyreshus i Angered och så sitter kronprinsessan Victoria där bland vattenpiporna. Ja, om detta var platsen där hon födde sina barn skulle du bli totalt chockad och undra. Det är något som inte stämmer här.

Vi förväntar oss inte att den med mest makt och styrka, med störst rikedom och härlighet klär av sig alla gudomliga attribut och gör sig fattig för att dela sitt liv med de som inget är och inget har. Temat för denna söndag är Guds härlighet i Kristus. Guds största härlighet som vi ser utan slöja i Jesus Kristus är hans stora kärlek till människan. Att han är beredd att avstå från allt för att komma till oss. Det vi ser i Jesu födelse är en uppenbarelse av vem och hur Gud är. Han kommer till det som ingenting är och ingenting har i sina egna eller andras ögon för att ge av sin rikedom.

Anledningen till att vi nästan är framme när vi kommer till Jerusalem och upptäcker att det vi söker inte finns där är att vi förstår för första gången att vi är fattiga, även om vi åker Tesla och äter rysk kaviar med slev. Vi har inte det vi behöver varken för att hitta rätt eller finna det vi söker. Då är avståndet till Betlem bara ett kliv bort. Platsen där Gud föds och läggs i våra tomma händer.

Så kommer stjärntydarna till Betlehem och finner vad dom söker, det som dom inte visste att dom sökte och som visar sig vara något som de sökte utan att veta vad det var. Det dom fann var skaparen själv som låg där som ett litet spädbarn i en krubba. Jag tror inte att de förstod att det var sin egen skapare som de mötte även om det är sant. Den förståelsen kom senare.

Deras långa färd mynnar ut i att de föll ner hyllar Jesusbarnet. Den term som används för hylla används vanligtvis om att tillbe Gud. Detta har en djupare mening. Det vi söker mer än något annat är det som vi tillber. Det vi förväntar oss skall ge den verkliga glädjen är vår gud. Det stjärntydarna sökte utan att de visste om det var Gud själv. Så är det också för oss. Det vi egentligen söker i allt det vi söker är Gud själv. Det är därför som vi alldrig blir mätta av något som är skapat, något som är begränsat.

Agustinus säger: Sök det du söker men inte där du söker det. Det är just för att Gud blir människa. För att han avstår alla sina gudomliga attribut av makt, styrka, upphöjdhet, osårbarhet som vi ser själva insidan av vem Gud egentligen är.

För att verkligen dela allt med någon annan behöver jag bli allt vad den andre är. När vi åker ner som hjälparbeteare till en hungerkatastrof så är vi på besök. Vi kommer med mat, lärkarvård och mycket mer men vi kan åkta hem när vi behöver. När till exempel Svenska missionärer åkte ner till Etiopien på 1800-talet så byggde dom en koffert i form av en kista. De åkte ner för att dö bland ett främmande folk. Om de gifte sig med och fick barn med någon så blev dom oåterkalleligt en del av detta folk dess kultur och historia.

Gud blir vårt kött och blod så att han skall kunna dela allt med oss, glädjen, sorgen, det vackra och sköna, men också skammen, synden och skulden. Han delar allt mer oss, hela våra vara för att det som är synd och skam, skuld och död skall kunna flyta över, absorberas i honom. På så sätt tar ansvar för allt som vi ställt till med. När Jesus delar allt med oss gör han inte bara det som Gud, han demonstrerar att han är Gud eftersom han gör det som är den yttersta sanningen om vem Gud är.

Om vi hade vetat vem Gud är hade vi sett att det ringa Betlehem är den naturligaste platsen för Gud att vara på. Därför det är hans natur att vara i det ringa, där nöden och mörkret och intigheten är som störst. Det är mycket få som finner Gud på cocktailpartyn på Hilton men desto fler när ångesten kommer dagen efter när vi fått allt men livet ändå känns så fruktansvärt tomt. När vi lämnat palatset i Jerusalem och gått hem i mörkret till det onasenliga Betlehem väntar oss Gud där och säger välkommen hem.

Det är där vi ser Guds härlighet. Det är där vi lär känna vem Gud är och därför kan vi söka Honom. Vi kan tillbe honom!

Det är för att Gud har uppenbarat sig själv som vi kan söka honom där han är, där vi kan finna honom. Vilket är i Jesus Kristus. Det är där vi ser vem Gud är. Det är där vi söker och finner Gud. När vi sett vem han är förstår vi att bara han kan mätta vår djupaste längtan efter glädje.

Efter att vi sett vem han är blir livet inte det samma mer. Vi förblir sökare på en lång resa som ännu inte är framme, men vi vet vem vi söker och vi vet när vi kommer på avvägar.

Det kristna livet är ett sökande efter honom vi funnit, ett sökande efter honom som funnit oss. Vi söker, finner, mättas, söker djupare, går på avägar, vänder om, söker på nytt finner och mättas. Om och om igen!

En omistlig del av att finna är att ge sina gåvor till honom. Vi har alla något oerhört värdefullt att ge. Något som är långt mycket mera värt än all guld, rökelse och myrra i världen och det är oss själva. Det är detta som är tillbedjan, att ge sig själv åt Gud som vi finner i Jesus Kristus.

Det är detta som är innebörden i det som i mässan kallas offertoriet. Vi har tagit emot det vi är och har från Gud, vilket symboliseras av bröd och vin. Vi bär fram gåvorna från det så kallade credensbordet till altaret och vi ber. Välsignad vare du värlsaltets Gud ty i din godhet ger du oss det bröd och det vin som vi frambär till dig.

Sedan kommer “Upplyft era hjärtan till Gud.” Vi ger oss själva genom att vända våra hjärtan, vårt sinne, vår uppmärksamhet vår kärlek till Gud. Varför? Jo så att Gud skall på nytt komma till oss som är framburna till altaret genom brödet och vinet och förena sig med oss och bo i oss med sin härlighet.

När vi ger oss själva så följer också något annat med. Nämligen vår synd och skuld, våra brister vår skamm och tillkortakommande. Vi ger oss själve med allt vi är och det vi tar emot är allt vad Gud är. Kärlek, gemenskap, förlåtelse, liv, ja det vi skapades för och som mättar vår hunger efter glädje.

Bibel 2000 Psalm 63

2Gud, min Gud, dig söker jag,

min själ törstar efter dig,

min kropp längtar efter dig,

som ett kargt och uttorkat land.

3Då skådar jag dig i helgedomen,

jag ser din makt och din härlighet.

4Din nåd är mer värd än livet.

Min tunga skall prisa dig.

5Jag vill lova dig så länge jag lever

och åkalla dig med lyfta händer.

6Min hunger stillas som av feta rätter,

jag lovsjunger dig med jublande tunga.

7Jag minns dig när jag gått till vila,

jag tänker på dig i nattens timmar,

8ty du kom till min hjälp,

i dina vingars skugga jublar jag.

9Jag håller mig tätt intill dig,

din hand ger mig stöd.

BÖN Ps 63

1En psalm av David när han var i Juda öken.