Faithlife Sermons

Nyårsdagen I Jesu namn

Julen 2019-20  •  Sermon  •  Submitted   •  Presented   •  17:51
0 ratings
· 38 views
Files
Notes
Transcript

Att se tillbaka och att se framåt! Att ro, vända bakåt för att ta ut kursen framåt.

Vi befinner oss i årskrönikornas tid. Alla tidningar, nyhetsprogram ser tillbaka på det gågna året. Varför gör man det? Inte bara ab nostalgiska skäl eller för att det är intressant eller roligt utan för om vi inte kan minnas och lära oss av det förflutna kan vi inte heller hitta vägen framåt. Det finns ett antal olika filmer och böcker som bearbetar detta. Om vi inte minns det förflutna vet vi inte vilka vi är och vi kan inte orientera oss. Filmserien med Jason Bourne som egentligen är mycket bra som men som vevas runt i de olika tv-kanalerna är en sådan. Den hemliga agenten som fångas upp av en fiskebåt efter en olycka och gradvis börjar förstå att han är inte en vanlig människa, han har många färdigheter som man normalt sett inte har.
Ibland är det så när man är ut och åker båt i skärgården så skall man tråkla in sig genom många grund för att till slut komma till säker hamn. Ofta finns det siktlinjer. Jag skall ha det skömärket och den fyren rakt bakom mig för att sikta mot den klippan för att passera i den djupa undervattensrännan för att gå fri från att gå på grund. När man står där i båten hålls kursen genom att man omväxlande ser bakåt och framåt.
Det är den rollen som ett nyår kan ha, i bästa fall. Om du själv ser tillbaka på året som gått. Vilka är dina glädjeämnen, vad har varit särskillt tungt? Vilka lärdomar kan du dra av dina erfarenheter. Vilka misstag skall du undvika för framtiden?
En klok männsika begränser sig inte till enbart sina egna erfarnheter utan lyssnar även till andras. Den verkligt kloka människan vet vilka människors erfarenheter som skall få utgöra den riktlinje som skall vägleda till säker hamn. Själv har jag kommit fram till den övertygelsen att bibelordet är den främsta erfarenheterna som jag får en riktlinje från. Den är människors erfarnheter av Guds trofasthet, rätt förstådda genom Andens inspiration så att jag kan se bakåt men också framåt så att jag kan gå in i den säkra hamnen. Bibeln i sin tur behöver vi hjälp att förstå. För att vi inte skall missförstå den behöver vi förstå den tillsammans med kyrkan i alla tider. Vad är det gemensamma genom hela kyrkans historia?
Bibel 2000 Petrus tal om hedningarna

42Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda.

Detta är en siktlinje som sträcker sig från skapelsen till nyskapelsen. Gud har skapat världen, därför är det hans ansvar att ställa den till rätta. Gud som domaren är en mycket central bild för Gud i bibeln eftersom domaren i det judiska samhället var den som gjorde att ett samhälle kunde vändas rätt även om brott hade begåtts. Bibeln beskriver Gud som domaren eftersom han är den som skall ställa världen till rätta.
Bekräftas inte detta av vår egen erfarenhet? Att om rättsväsendet är korrupt så faller samhället sönder? Är inte krigsförbrytartribunalen i Hag en av höjdpunkterna i mänsklighetens historia där det faktiskt är möjligt att döma de värsta förbrytarna. Är inte hela världen ett skriande rop efter rättvisa? Ropet efter rättvisa har varti det som drev Wilberforce i kampen mot slaveriet. Martin Luterher King mot rasismen.
I aftobladet läser vi:
På fredagen meddelades att Nobels fredspris i år går till två personer som kämpar mot sexuellt våld i krig och konflikt. Denis Mukwege, en prisad gynekolog från Kongo, delar priset med Nadia Murad som suttit fånge hos IS och berättat om sina fasansfulla upplevelser hos terrorgruppen. Utrikesminister Margot Wallström hade på förhand hoppats att priset skulle tilldelas just dessa två.
– De här är verkliga hjältar tycker jag, säger Margot Wallström i SVT:s sändning.
– Det här drabbar hundratusentals kvinnor runt om i världen. Vi måste få ett slut på detta och ett slut på straffriheten. (Min kursivering.)
Margot Wallströms ord är ett rop på rättvisa. Det onda måste få ett slut och det går bara om det onda inte har någon preskriptionstid, utan skulden är inskriven i sten och straffet blir utkrävt. Lägg märke till att det är inte jag som säger detta, det är inte bibeln jag citerar utan våran före detta utrikesminister som utan att att tveka säger detta i aftobladet. Detta tas som självklart! Inget ifrågasättande. Ingen säger: Men nu är du väl lite väl dömande och hård.
Bibel 2000 Ordet blev människa

11I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Det fanns i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. 4

Ordet, syftar på Sonen Jesus. Ordet är en översättning av ordet Logos, med en betoning på det rationella, det logiska. Värden är skapad genom logiken, det är därför den kan beskivas med naturlagar. Men det rationella är också moralen. På samma sätt som det finns naturlagar finns det moraliska lagar. Därför att universum har sitt ursprung ur en personlig skapare som är rationell och morlisk. Världen är därför ett utttryck för vem han är.
Vi har en siktlinhe bakåt som är fäst vid skapelsens början i skaparen själv. Världen är Guds, därför är den moralisk och vi är ansvariga med våra liv inför honom. Vi har också en siktlinje framåt. En dag skall skaparen vända världen rätt genom rättvisan. Men inte bara det. Vi vet också hur domaren är och vad som är hans standard. Se på Jesus.
För ett tag sedan kände jag mig så anklagad av en person, dömd. Min reaktion var vrede. Jag blev arg. Det jag gjorde inom mig var att jag dömde tillbaka. Men han är ju minsan... Han är minsan en självrättfärdig hycklare som gör det goda för att känna sig lite bättre än andra. När jag till slut stillade mig inför Jesu ansikte kunde jag se. Men det var ju för att jag egentligen inte har några ursäkter och att jag har områden som är jag vet att jag borde leva annorlunda men inte har kraften och kärleken att göra det. Det är så smärtsamt att se! Jag gör precis som så många andra. Jag avfärdar även den rättfärdiga kritiken av mig som dömande, ja kankse framför allt den som ligger nära sanningen, för den är svårast av skaka av sig, med att döma den andre, till det som i vår kultur är den värsta av alla synder, nämligen att vara dömande. Jag är verkligen en syndare som behöver bli frälst, räddad och förvandlad. I mig själv är jag orättfärdig naken och blind. Men för att hålla denna känsla av vanmakt och skam infrån så dömer jag vederbörande i mitt hjärta. Men det leder inte till frid! Det maler ner mig.
Tack och lov vi har fler punkter på siktlinjen än att Gud är den moraliske skaparen och domaren. “Om honom, alltså om Jesus vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” Gud älskar oss inte på ett teoretiskt sätt, han älskar verkliga och riktiga människor. Människor som du och jag som gör riktiga misstag, som gör det som är själviskt, ont och destruktivt, på riktigt. Det som på riktigt söndrar Guds värld. Den värld som är hans, som han skall ställa till rätta genom att döma levande och döda.
Vi har just firat jul. Det vi firar är att skaparen och domaren för att han älskar oss så oerhört förkroppsligar sig själv. Skaparen och domaren blir människa för att väva samman sig själv med oss. För att bli en av oss så att han kan bli ett med vår synd och skuld och bära den rättfärdiga domen över vår synd. Vilken glädje, vilken kärlek att Gud själv bär tyngden av min egen skuld. Vilket evangelium! Villken nåd, vilken sötma, juvlighet och tröst. Det skönaste och vackraste av alla ord. Gud har älskat mig så att han blivit ett med mig i min synd och skuld så att jag kan gå fri och få frid med Gud och med mig själv.
På så sätt vågar jag rikta blicken mot klippan där framme i den säkra hamnen, när Jesus kommer åter som världens domare. För hans dom över min synd är redan fälld och jag är redan benådad, räddad, rättfärdigförklarad och fri. Jag kan segla in i hamn, de välkomnnde ljusen från hamnen, skratten som klingar från den stundande festen ledsagar mig sista vägen fram. Båtsmannen som jag kastar mitt rep till är mannen med de sårmärkta händerna som drar mig sista stycket till kaj, såsom han alltid har dragit mig till sig med kärlekens rep.
Vi kan när det nyå året grytt se bakåt på det gamla, ja vi kan se ända tillbaka till skapelsen början för att få en riktlinje vi kan navigerar efter. Skapelsen, Guds människoblivande, Jesu död och uppståndelse. Genom siktlinjen bakåt får vi vägeldning för det rätta sättet att leva och tröst och hopp för vår synd och skuld och så kan vi se framåt mot Jesu återkomst som domaren då Guds rike kommer i sin fullhet, då vi når den säkra hamen. Amen
Related Media
Related Sermons